hundblogg
facebook
En blogg om hundliv.
Instagram
Senaste

Tre Veckor

Tre veckor var jag och Benji jourhem åt Daisy. Förvånande nog tog jag det omvälvande och förnuftiga beslutet att inte adoptera henne. Någon gång ibland får man balansera sin personlighet med ett vuxet och ansvarsfullt beslut och jag gick tillbaka till min ursprungliga plan att inte skaffa en andra hund i år då det helt enkelt inte är rätt i tiden av flera anledningar. Ett svårt beslut då Daisy passade in perfekt hos oss och verkade trivas mycket bra och det var väldigt lätt att bli förälskad i henne. Jag kommer förmodligen hålla henne som måttstock när jag letar efter en andra hund i en framtid så den stackarn får mycket att leva upp till.





Oavsett så fick vi en hel del roliga och mysiga stunder med Daisy den tid hon var här. Det var roligt att se lite mer av hennes personlighet för varje dag som gick, det dök upp något nytt hela tiden. Det var spännande att se relationen mellan henne och Benji utvecklas. Benji visade en hel del resursförsvar i början, dels av mig och dels av sina leksaker men det dröjde inte länge förrän han kopplade bort det och de lekte gemensamt med leksakerna. Och Benji såg Daisy som en resurs istället… Han visade tydligt för andra hanhundar att Daisy var hans, jag är inte förvånad då jag sett det beteendet tidigare hos honom och var beredd på detta.







I början gick vi på vanliga koppelpromenader, ett litet urval av samma promenader för att skapa trygghet och rutiner och lära känna kvarteret. Hon var väldigt nyfiken och luktade och undersökte mycket. Vi hann med att utöka det lite när vi sett hur hon reagerat så långt och fått en uppfattning om hennes kondition. Det visade sig att även hon uppskattade crazy powerwalks liksom Benji. Hon tyckte även mycket om skogspromenader och blev väldigt entusiastisk när vi stötte på rådjur. Lite fööör entusiastisk, skulle jag vilja säga.






Daisy tittar på Benji som badar



Vi hann ut på Amundön en gång, ett av våra favoritställen. Det är en halvö och ett naturreservat, för de som inte vet. Halvön bjuder på varierad och kuperad terräng och jag var nyfiken på hur Daisy skulle klara av det. Daisy är inte riktigt lika smidig som Benji, snarare lite klumpig. Jag upplevde henne som ganska valpig och utan full koll på sina extremiteter ännu, och i behov av att träna upp sin balans. Daisy visade sig dock vara fullt terränggående, som en liten bulldozer tog hon sig fram överallt. Hon kanske slant ibland men hon bara fortsatte, full fart framåt med stor entusiasm. Hon blev helt tokig på sandstranden, sprang som en tok och försökte äta sanden. Kan ju inte vara så gott men men. :) Hon visade sig också uppskatta leriga diken som även Benji gjorde i hennes ålder. Daisy la sig ner, raklång, för att sedan rusa iväg för allt vad livet var värt. En liten pöl någonstans dög också väldigt bra för ett litet magdopp.


Ett litet magdopp


Ja. Nere i högra hörnet ser vi Daisy rusa förbi.


Här har de fått syn på ett rådjur som lugnt mumsar vidare


Dasiy får ett strandryck och Benji fattar ingenting




Jag och Daisy provar vattentemperaturen. Jag kan meddela att det inte är dags att bada än.



Benji verkar inte tycka att det är så konstigt att Daisy inte är här längre, han verkar snarare tycka det är skönt att återgå till våra vanliga rutiner. Så, jag är ensam om min separationsångest. Jag tror dock att Daisy får ett fint liv hos familjen som adopterade henne. En lugn och sansad familj med två väldigt entusiastiska och engagerade barn i bra ålder, vad det verkar. De har fått tag på en väldigt fin hund och jag är glad för deras skull.

//Jessica & Benji