hundblogg
facebook
En blogg om hundliv.
Instagram
Senaste

Skällmongo

hund och get
Det är inte alltid helt lätt att vara ensamstående matte. T.ex. när man blir sjuk, riktigt sjuk. När Benji var liten och en total galning (idag är han knappt en halv, kanske bara en tredjedels galning), fick jag influensan. Influensa med feberdille och oundvikligt horisontalläge. Då blir det ett problem att man har en högaktiv hund i huset. Passivitet är inte Benjis grej och kommer nog, trots ”stora” framsteg, aldrig att bli. ”Stora” framsteg ser jag för övrigt som relativt – det har blivit ”bättre”. Benji är otroligt lättlärd men när vi tränar passivitet röner vi inte alls lika stora framgångar som på andra områden. Så små faktiskt att när vi går kurs och han går bananas av entusiasm; det slår liksom över när det är så roligt, att kursledaren suckar inombords (jag ser det allt) och tror att vi inte tränar passivitet över huvud taget. ”Det spelar ingen roll att han är lugn hemma.” Jo tack. Han skällde sig t.ex. igenom sin första agilitykurs, vänta på sin tur är rena rama dumheter. Come on! liksom. Det kan man ju förstå om man nu är master of the universe, faktiskt. Jag kan lite relatera, eller ganska mycket, då jag inte heller tycker om att sitta still eller overksam långa stunder (jag ser det som att jag har hittat den perfekta hunden för mig :)). Det tog också ett drygt år innan han kunde stanna på sin plats om jag reste mig och var borta en kort stund, han var tvungen att ha koll på mig, och allt annat, hela tiden. Nu är han i alla fall väldigt följsam med matte och tjatar inte alltför mycket om nåt sköj att göra om det inte ger omedelbar utdelning.

Jo, influensan, var det ja. Jesus, vad sjuk jag var. Visste liksom inte var jag skulle ta vägen, om jag inte smälte och försvann av febern, och Benji var sitt vanliga skällmongo och vibrerande fällande hårtuss. Så då tänkte jag att det vore en lysande idé att ta fram hans låda med leksaker och låta honom gå loss som han ville. Att det blir lite stökigt gör ju inte så mycket, lite som att låta barnen leka med kastrullskåpet liksom. :) Vilken genialisk idé – jag fick 45-60 min i feberdvala och ljuva hallucinationer utan några vassa valptänder i tårna. Woop.

busig hund
Dålig kvalitet på bilden men tycker ändå att den är rätt illustrativ, och ganska passande med monsterögon…

Nu har jag ju bara erfarenhet av två hundar och min första var inte valp när han kom till mig men Benji verkar vara en väldigt känslig, lättstressad och uppmärksam hund. Spökåldern är här för att stanna. Han reagerar direkt på något störande, läskigt eller nytt med att skälla, därav epitetet skällmongo. Han har skällt sig igenom samtliga hushållsapparater och tv/stereo inkl strykjärnet, som man ju ändå kan tycka är rätt tystlåtet. ”Gå och kolla” är ett vedertaget uttryck hos oss, vilket funkar bra. Vi kollar och undersöker och sen brukar det vara bra. Utomhus slutar det med att han kissar på det läskiga föremålet och sen är det bra med det. Tills nästa gång; vet inte hur många plastpåsar han har kissat på utomhus. Fast jag tänker att det är lite mer besvärande att det ligger massa plast och skräpar överallt. :)

Trots att han är ett litet skällmongo i dessa avseenden samt informerar klart och tydligt om någon ringer på dörren (som att jag inte hörde…) eller om något låter konstigt i trappen, har han alltså fortfarande inte gapat på någon annan hund. Han stirrar endast storögt och förundrat, ”vad tusan gapar du om, jag bara går här?”. Märkligt men tacksamt, och kanske inte så konstigt att han är mer förtjust i människor (love ’em) än i sina gaphalsar till likar.

//Jessica & Benji