hundblogg
facebook
En blogg om hundliv.
Instagram
Senaste

Jourhem igen!



Jo. Först måste jag säga att jag faktiskt är liiite besviken på hunden, med hänvisning till föregående inlägg. Jag tycker att jag är som ett ambulerande tivoli och ett rätt fantastiskt sådant. Med en stor mängd attraktioner som alla är väl underhållna och med goda säkerhetsföreskrifter samt så tillkommer det nya attraktioner med jämna mellanrum och/eller en liten uppdatering som twist på de redan förekommande. I tillägg till detta så är det förstklassiga ljudeffekter med en hög bekräftelsefaktor OCH så erbjuds det godis av hög kvalitet. Inga sådana där gamla halvfabrikat utan fina, färska, hemlagade sötsaker utan E i innehållsförteckningen. Fresh. Vad ska man säga? Måste vara nåt fel på hunden.


Lycklig hund ger matte (o godispåsen) full uppmärksamhet.


Ja, vi har ju tränat inne under vintern. Han hoppar gärna in o lägger sig o matte kan köra runt vagnen men så fort vagnen o matte sitter på cykeln så ser det ut så här. Så vi har en bit kvar. :)

Nu vidare till något ännu mer aktuellt, här händer det grejer. Nu har vi blivit jourhem, igen. Lite plötsligt, igen. Jag har lite svårt att säga nej till en hund i ”nöd”, i detta fall faktiskt en dam i nöd. Om jag inte missminner mig så har jag redan förklarat att jag älskar djur, hundar framför allt (och Benji i synnerhet, natürlich). I hundvärlden finns det en genre som skiner lite starkare än andra stjärnor i mina ögon och det är terriers. Såklart. Denna dam är också en terrier och kommer också ifrån Irland/HundarUtanHem, Daisy heter hon och är 1,5 år. Väldigt snygg är hon också, eller snarare vacker. I tillägg till detta, vågar jag säga efter bara några dagar, har hon ett lika vackert inre.


Vackra Daisy :)

Hon är cool, rar, lyhörd, busig, glad, nyfiken, kärleksfull. Och tycker om att tugga på saker, haha.





Jag var och hämtade henne från transporten i Jönköping i söndags för en vecka sedan och då hade hon en lång resa ifrån Irland och boende i jourhem där bakom sig. Med tanke på detta så har hon definitivt imponerat och någon måste ha älskat henne mycket innan de fattade beslutet att inte behålla henne. Benji är lite högre än Daisy men Daisy är lite kraftigare byggd så jag skulle tro att de väger ungefär lika mycket. De är rätt söta där de stuffar fram i samma takt. De verkar inte bara hålla samma fart, det känns som de är lite samma sort också. Känsliga, uppmärksamma, lyhörda. Med en kärna av god självkänsla och en talang för att se spöken. :)



Som ni säkert har gissat av min entusiasm så funderar jag på att behålla henne. Det är dock lite att fundera över innan man bestämmer sig. Det blir nya rutiner med en andra hund, det blir en helt ny familj. Man behöver tillgodose varje hunds individuella behov av träning och aktivering. Jag skulle inte påstå att det blir dubbelt så mycket jobb men det blir definitivt dubbelt så dyrt. Sen till det som för min del är det absolut svåraste - att hitta hundvakt till två hundar. Jag har i alla fall bestämt mig för att göra det jag kan för att lösa det för jag vill ha dubbelt så mycket kärlek. :)


Powerwalk m crazy sprints går numera dubbelt så fort. (?)

Slutligen så vill jag dela med mig av ett gammalt husmorstips! Jag är ganska säker på att det är fler än jag som har stinkiga hundprylar (hoppas jag, i alla fall). Ättika är ju bra till så himla mycket, bl.a. till att ta bort ogräs i trädgården och kalk i badrummet men även till att destinkify hundiga selar, filtar, täcken, m.m. Av någon konstig anledning som jag inte förstår så luktar Benjis selar och täcken till slut väldigt illa, som en hundgårdshund, trots regelbundna tvättar. Så himla illa att man funderar på att slänga fina grejer och köpa nytt, vilket jag kraftigt ogillar. Jag provkörde med Benjis selar – la dem i en blandning av 1 del ättika och 5 delar vatten en stund, kanske en halvtimme till en timme. Sedan handtvättade jag dem, et voilà, stinkfria!

//Jessica & Benji & Daisy