hundblogg
facebook
En blogg om hundliv.
Instagram
Senaste

Jakt

Jaktinstinkt hos hundar förekommer i olika hög grad beroende på ras och individ. Det vore väl konstigt med en hund utan det minsta jaktinstinkt då det är en naturlig överlevnadsinstinkt. Nu behöver ju inte våra hundar jaga för att överleva då vi förser dem med föda, det kan tvärtemot bli ett problem med en jagande hund. Jag anser att en hund inte ska framleva hela sitt liv kopplad eller inomhus (dah, liksom, självklarheter), utan måste få vara lös för att må bra men det ska ju vara säkert för alla inblandade; hund, andra hundar, vilt och människor.



För länge sedan tänkte jag att det där med antijaktträning hos hund var EN ”liten” grej bland all annan träning. Sen skaffade jag min första hund och insåg att det varken var bara en grej eller en liten sådan. Hunden jag skaffade var dessutom en fantastisk självlärd spårhund som ville spåra och jaga allt som rörde sig. Nu hade denna hund en massa andra saker som akut behövdes tas itu med och det där med jakten kom jag aldrig riktigt tillrätta med. Vad jag än hittade på så fanns det inget mer värdefullt än att få springa iväg för att jaga eller spåra. Han hittade spår överallt, hela tiden. Måhända om jag stått med ett rådjur i famnen, hade jag varit framgångsrik.


Det finns enstaka kycklingträd också, där det växer små kycklingfilébär i princip året runt.

Nu bor vi ju så till att det vilda livet inte är särskilt rikt. Det vi har är gräsänder, harar (i mängder dock), rådjur och enstaka minkar. Jag måste, en liten passus om minkar: herreguuud, vad dem är söta! När vi såg en hel familj i somras, tyckte dock en äldre herre att jag skulle släppa ”jycken” på ”skadedjuren”. Gissar att herrn inte tyckte dem var söta.
Råttor, räknas dem som vilt?? Såna har vi i alla fall också, mängders mängder. Dem skriker och tvärvänder när de ser Benji.



Som valp visade Benji intresse för att jaga gräsänder, det gick lätt att träna bort. Katterna i kvarteret lever säkert tack vare coola katter på gården som han fått socialisera med. Harar kan inte riktigt slå matte (förutom i löpning), även om han kan springa efter en hare men då går han att bryta så att han vänder tillbaka med en gång. Eftersom jag vet att det finns en del rådjur i området så har jag väntat på att vi ska stöta på dem, det har konstigt nog inte hänt så många gånger på drygt 3 år. De få gånger vi har stött på dem, har inte Benji visat ett särskilt stort intresse.



För en liten tid sedan så ramlade vi, i princip bokstavligt talat, över ett rådjur. Benji var lös och rådjuret ville inte bekanta sig närmare utan satte av. Och Benji efter. Han drev rådjuret i strax under 1 min innan han kom tillbaka, flåsandes med den ack så välbekanta blanka och tomma blicken. Man kunde se att han övervägde att rusa iväg igen, det där var ju fantastiskt kul! Matte var också fantastiskt road… Nu tänker ni säkert att jag är lite korkad, det är helt ok med mig för det är så jag känner mig. Benji är 3,5 år och jag hade så smått börjat tänka att det där med jakten har vi i stort sett under kontroll. Tills jag mötte min överman och Benjis klara favorit - rådjuret. Med detta så ser jag också en ökad jaktinstinkt överlag, för dem där andra sakerna som man också kan jaga men som vi inte jagat förut… Så nu är det slut på sötebrödsdagarna och springa lös i skogen på ett bra tag tills vi har det här under kontroll.



Vi har bl.a. tränat (hela hans liv) och tränar fortfarande massa inkallning och massa ”stanna”. Jag har lärt honom att det är Hans jobb att hålla koll på Mig när han springer lös och inte tvärtom. Jag har lärt honom att ”skvallra” när vi stöter på diverse olika saker. Bekräftelsen har varit gränslös när han gjort som önskat för att det ska vara det mest värdefulla. Tjo och tjim, beröm och kli på bröstet (favoriten), godis, leksaker och vackra pinnar. Jag gissar att jag trots allt brustit där, han har varit så otroligt duktig att jag nog slappnat av för tidigt och kanske har jag inte varit konsekvent nog. Vi har varit lite dåliga på störningsträning dock då han inte alls varit mottaglig men det sista dryga året har vi gjort fina framsteg där. Jag är besviken! Ja, inte på hunden - han är ju bara hund <3 men på mig själv. Ja, nu pratar jag lite med mig själv här (som vanligt?) men nu skall det bl.a. skvallras och störningstränas så det står härliga till, och matte ska få sig en liten makeover och bli hundra gånger mer fantastisk och värdefull än alla rådjur i heeela världen! Önska mig lycka till!

//Jessica
(Benji är ute och jagar rådjur. Eller var det grannens katt? Där var han, på andra sidan gatan, tur det inte kom en bil eller spårvagn. Oj, där fick han tag på en råtta och nu verkar han vara på väg ner till vattnet och minkarna. Nähä, där kom en hare. Oj, vilken fart den fick.)