hundblogg
facebook
En blogg om hundliv.
Instagram
Senaste

Familjehem

Någon gång ibland jobbar vi extra med att ”hänga” i ett familjehem med några tonåringar, jag och Benji. Ja, han är ju med så klart för jag är ganska säker på att han vid det här laget är attached to my hip. (Kan förklara varför det gör ont i min högra höft ibland – 9,5 kg hund liksom.) Ungdomarna är helt vanliga ungdomar med kanske ovanliga eller snarare inte helt optimala sociala förhållanden och vuxna förebilder.
Jobba känns fånigt att säga då det inte alls känns som ett jobb, utan bara kulkulkul. Trots en viss oro och sömnbrist. ”Hänga” känns också himla dumt då man inte kan kalla det för det men att säga ”extramamma” eller ”barnvakt” blir bara så himla mycket dummare, de har redan en mamma och barn är de ju inte. Snarare unga vuxna.


hund på altanen
Passade på att vara ute på altanen lite då solen tittade fram ena dagen. Benji är totaldistraherad av det faktum att matte har en torkad kyckling- filé i ena bakfickan och glömde helt bort att ta med sig sin leksak tillbaka efter att matte kastat den.


Här gick det lite bättre. :)

Så vitt jag förstår, är min uppgift att hålla en viss ordning och se till att de är trygga samt laga middag. Det där med matlagningen har jag absolut stenkoll på men resten, är inte så säker. Tonåringar är galna, som en annan ras. Jag minns att jag själv tänkte som tonåring att vuxna inte fattar ett smack. De har ju själva varit unga, varför fattar de inte?? Jag tänker minsann inte glömma hur det var att vara ung. Jaha, och här är jag nu och kan bara konstatera att jag har blivit en trög oförstående vuxen (eller tant, vilket man föredrar…) för jag har inte en susning om hur de tänker. Och jag försöker verkligen, föga framgångsrikt dock.
Trots förvirringen är det riktigt roligt, de ger mig många goda skratt och jag trivs verkligen där. Att jobba i familjehem, eller bli familjehem, är faktiskt något jag velat göra länge, i princip sen jag var tonåring själv. Benji verkar tycka att det är minst lika roligt som jag; ju fler människor och hundar han har runt omkring sig, desto bättre. När klockan ringer på morgonen, formligen flyger han upp och ställer sig med nosen mot dörren, ivrig att se vem som är uppe. Och varje gång blir han lika besviken då vi alltid går upp först… Så fort han hör ytterdörren öppnas springer han dit för att hälsa på den som kommer hem och hoppas på gos och bus och umgänge = total uppmärksamhet. En dag kom en tjej hem med en kompis och han mötte dem givetvis i dörren, följde efter dem upp till hennes rum och sen stängdes dörren mitt framför nosen på honom. Och där stod han, superbesviken, med pannan mot dörren. Är ganska säker på att han vill, tycker, att de skall vara hemma jämt och leka med honom absolut hela tiden. MeMeMe, var det va?

Familjehemmet är i stort sett det enda ställe där Benji inte sover i sängen utan protester. Sängen där är för liten (90 cm) så det blir för trångt och för varmt. Tycker han, och jag opponerar mig inte. Inte det minsta, faktiskt, hunden har rätt.

hund sover gott på filt
Ligger på sin filt i en fåtölj bredvid sängen

Kalla mig korkad men jag trodde inte att man behövde träna hundar på tonåringar direkt. Inte så mycket i alla fall. Hopp, där hade jag fel. Igen. Tonåringar är tydligen betydligt mer livliga, högljudda och oberäkneliga än en snart 40-åring. Tydligen kan de, i motsats till matte, svinga fram en elgitarr i köket och ”lira” lite. Eller plötsligt gapa förtvivlat/förargat när det går åt h-e i dataspelet. Kanske inte så svårt att fatta när man ser det så här svart på vitt men…annars är det det. Nu har jag dock förstått att det krävs lite tillvänjning och erfarenhet för Benji samt utbildning av tonåringarna och jag ser till min glädje framsteg varje gång jag är där. (Vi håller faktiskt på att lära känna varandra allihopa, SÅ många gånger har vi inte varit där.) Benji blir bättre på att koppla av där samt ungdomarna lär sig vad som skrämmer/triggar honom. Tänker att det är bra för alla inblandade parter.

Benji med vintertäcke
Nästa dag såg vädret ut så här, mängder med blötsnö vräkte ner.


I nästa sekund såg Benji ut så här, dags att gå hem.

Kanske någon gång i framtiden (jag har alltid sagt 40+ och det ålderspannet inträffar ju inom en rätt så snar framtid…) blir jag familjehem själv. Vi får se. Om jag blir godkänd. ;) Öh, eller Vi, menar jag ju såklart. :)

//Jessica & Benji