hundblogg
facebook
En blogg om hundliv.
Instagram
Senaste

Veckans boktips!

boken känn din hund
Den här boken önskar jag att jag hade ramlat över lite tidigare än jag gjorde – Känn din hund – och dig själv av Kerstin Malm och Malin Avenius. Jag önskar att alla som har hund eller funderar på att skaffa hund kunde läsa den. Jag önskar nästan att alla som någon gång riskerar att stöta på en hund, kunde läsa den. Så glad blev jag när jag läste den. :)

Figo, min första kärlek. Denna vackra hund!

När jag skaffade min första hund så kände jag mig lite villrådig i fråga om hur jag skulle uppfostra honom, i min önskan att ge honom det bästa jag kunde och ängslan över att göra fel som förstagångsmatte. Jag sökte lite varstans efter tips och råd om hur, från människor jag visste hade stor erfarenhet av hund och från diverse hundforum. Då var fortfarande den auktoritära hundskolan ganska tongivande. Det var strypkoppel och koppelkorrigeringar, kasta nycklar på rumpan och lägga ner hunden, upp med knäet om hunden hoppade, m.m., m.m. Hunden skulle lära sig den hårda vägen, tvingas in i ledet på något vis. Ingenting jag på långa vägar kände mig bekväm med, kände att en sådan fostran gjorde både mig och hunden både illa och ledsna. Jag blev många gånger kallad för hönsmatte eller dylikt och det gjorde såklart inte min osäkerhet mindre. Jag känner att jag inte var den bästa matten som den hunden förtjänade och det gör ont än idag, jag önskar att jag hade varit starkare i min övertygelse.

Figo kom till mig som svensk omplaceringshund på 1 år o 4 mån. Mager, understimulerad, stressad o loppbiten.

Så, en vacker dag läste jag denna bok. Och drog en lättnadens suck, ÄNTLIGEN. Äntligen någon som tänker som jag, trodde ju nästan jag var knäpp. Tror faktiskt jag grät en skvätt också. Boken gav mig styrkan att vara den hundägare och matte jag vill vara. Jag jobbar varje dag på att bli en bättre matte, att utvecklas (för mig är utveckling av sin person vad livet går ut på, jag blir aldrig klar) men ingenting kommer någonsin mer få mig att vackla. Jag står fast vid min övertygelse om en human hunduppfostran. Kärlek och respekt. <3 Det handlar om att förstå hunden som djur, och sin egen hund som individ. Att bygga upp en fin relation där man litar på varandra. Att ge hunden det den behöver och en riktig anledning att tycka att du är det roligaste och bästaste (woho, you the man! liksom) som finns. Tänka efter innan vad ens eget uppförande signalerar till hunden och vad det kan ge för inverkan på hunden och om det är önskvärt eller inte.

figo leker Figo älskade sina bollar

Figo med sin boll Det är roligt att ha hund och är det absolut bästa mediet för personlig utveckling. Jag tycker att jag lite för ofta ser människor som behandlar sina hundar respektlöst; slår dem med kopplet, skriker på dem, rycker i kopplet, sparkar i sidan, m.m. och det känns lite hopplöst. När det egentligen är så enkelt och faktiskt bara handlar om just kärlek och respekt och en rejäl dos ödmjukhet för livet i alla dess former. Nu vi vet vi ju alla att det finns människor till allt men jag har mycket svårt att tro att någon skulle tycka att det var ok att behandla ett barn på samma sätt. There you have it, simple as that. Perspektiv, kallas det. :)

Jag blir för övrigt fortfarande kallad för hönsmatte ibland men vem tusan bryr sig. Min hund mår bra, är glad och nöjd, och vi har en fin relation som bara fortsätter att utvecklas till det bättre. Det är allt som betyder någonting. Jag kan inte fatta hur lätt allt har gått, som att han kom färdigprogrammerad som valp, och det är en ren fröjd att se honom utvecklas. Jag skall finnas där på vägen för att efter bästa förmåga hjälpa honom att bli den bästa versionen av sig själv. Och han mig. :)

//Jessica & Benji